|
|
|
För en Vänster Tendens
I Tyskland, som på andra platser, har det skett
en massiv omstrukturering av det sociala och ekonomiska systemet.
Tyskland var ett av de sista länderna i Öst- och Västeuropa
där en sådan här omstrukturering återigen
tjänade de rikas intressen på de fattigas bekostnad.
Sedan 1990 års annektering av Östtyskland, som skedde
utan motstånd från befolkningen där, har processen
med sociala nedskärningar och repressiva säkerhetsåtgärder
ökat hastigt och haft följande utmärkande drag:1.
Utvecklingen mot full flexibilitet av arbetstiden för att maximera
kapitalets profitintressen (övertid, helgtider, förtidspensionerig
m.m.).2. Nedskärningar i den sociala sektorn (arbetslöshetsersättning
och välfärd, också baserat på rasism)3. Nedskärningar
när det gäller kultur, utbildning och hälsovård.4.
Stängningen av offentliga anläggningar i den sociala sektorn
(fritidsgårdar, skolor, budgetnedskärningar och/eller
slut på finansiering, privatiseringen av offentliga simhallar).5.
Massavskedningar och ökad arbetslöshet, följt av
dekvalifikationen (alltså att arbetet kräver mindre kvalifikationer)
av arbete.6. Generella prishöjningar men framförallt i
offentliga tjänster (kollektivtrafik, telekommunikation m.m.)
och samtidigt sänkning av lönerna.Dessutom är arbetslösheten
dubbelt så hög i de nya regionerna som i Väst, lönerna
och pensionerna är lägre fastän levnadskostnaderna
är lika höga. Byggnader och fast egendom återlämnas
till de förra ägarna i Väst och framförallt
så fortsätter situationer för kvinnor (speciellt
ensamma mödrar) att förvärras. Bland folket i Öst
så är andelen arbetslösa och bidragstagare högst
i landet.Trots att majoriteten av befolkningen i Öst stödde
1990 års återförening, som juridiskt sätt
liknade en annektion, för att de hoppades att de skulle tillhöra
vinnarna i det nya sociala systemet, fick snart dessa förhoppningar
ge vika för likgiltighet och missnöje. Möjligheten
för en "tredje väg" bortom kapitalism eller real-socialism
försvann redan 1990, när befolkningen orienterade sig
mot kapitalistiska strukturer; en lösning på de nuvarande
problemen måste formuleras och realiseras på ett nytt
sätt.Den odogmatiska radikala vänstern var fortfarande
aktiv i sociala debatter under 80-talet första hälft.
Sedan dess har idén att engagemang i sådana diskussioner
är "reformism" slagit igenom. De flesta i den radikala
vänstern hade lite gemensamt med den "normala" befolkningens
dagliga liv. Men sedan 1996 har den radikala vänstern intresserat
sig för sociala konflikter utanför sin egen sfär,
trots det faktum att det är lite kommunikation mellan innehållet
i deras politik och de faktiskt pågående strejkerna
och protesterna.
Några ord om oss:
Vi är Kommittén för Internationell
Solidaritet från gruppen FelS (För en Vänster Tendens).
Vi ser oss själva som internationalister och skulle vilja organisera
oss bortom vår nations gränser. Med andra ord: inom de
närmaste ett eller två åren skulle vi vilja bilda
ett nätverk med andra vänsterradikala grupper i Europa
och få information, ur ett vänsterperspektiv, om den
sociala situationen i andra länder, eftersom vi ändå
kämpar mot samma problem i grund och botten. Det är ovanligt
att vi hör nyheter från andra länder och den radikala
vänsterns ansträngningar där. Och när vi får
sådana nyheter är de ofta förvrängda genom
borgerlig massmedia.
Situation för vänstern i Tyskland sedan
1989:
Under 80-talet hade den radikala, odogmatiska vänsterrörelsen
en relativt stark position och var aktiv i olika sociala konflikter
(anti-kärnkraftsrörelsen, husockupantrörelsen, anti-militarism
och mot NATO och mot olika projekt som regeringen drev). Ofta kunde
flera tusen mobiliseras för massdemos och ha ett genomslag
socialt såväl som i media.
Sedan den lyckade mobiliseringen mot IMF 1987 (en aktionsvecka och
en demo på 50 000 pers), har rörelsen långsamt
blivit svagare. När muren föll 1989 så krisade den
odogmatiska radikala vänstern ännu mer, fastän "real-socialim"
aldrig var en referenspunkt. Sedan de sociala förhållandena
har förändrats radikalt sedan 1989 har det visat sig mer
och mer att den gamla politiken är föråldrad och
inte längre kan vara framgångsrik.Under 80-talet var
den odogmatiska radikala vänstern i Tyskland till stor del
en subkulturell ungdomsrörelse som placerade sig själv
"utanför samhället". Så länge som socialdemokraternas
integreringsmodell dominerade i Tyskland så fungerade rörelsen
som en provokation mot systemet. Men på grund av nyliberalismens
intåg i Tyskland från mitten av 80-talet, då stora
grupper placeras utanför samhället, så fungerade
rörelsens självvalda marginalisering inte längre
som en provokation utan passade bara alltför bra in i den nya
sociala modellen.Sedan murens fall och införlivningen av Östtyskland
så har aggressiv tysk nationalism bara ökat och det har
fört med sig en våg av fascistiska och rasistiska dåd.
Från början till mitten av 90-talet har det skett runt
1500 rasistiska och fascistiska brott per år, och antalet
antisemitiska brott har ökat med 50 %. Sedan 1990 har det skett
150 fascistiska och rasistiska mord och antalet organiserade högerextremister
överstiger 65 000.Samtidigt så har lagar som gäller
immigration och asyl ändrats så asylrätten i realiteten
inte längre existerar och Tyskland inte längre följer
internationella överenskommelser. De här nya reglerna
har inte bara stöttats av de höger-konservativa partierna
(kristdemokratiska CDU och CSU och deras liberala samarbetspartner
FDP) utan också socialdemokraterna SPD. Under de första
åren vidtog polisen och politikerna inga åtgärder
mot ökningen av rasistiska attacker och organiserad högerextrem
och nyfascistisk propaganda. Under den vågen av högermobilisering
så drev regeringen igenom en restriktivare invandrings- och
asylpolitik. Det togs politiska åtgärder mot fascistiska
strukturer först 1994 och då p.g.a. internationella påtryckningar.
Men t.o.m. nazi-grupperna fick reda på att de skulle bli kriminaliserade
veckor i förväg och fick på så sätt tillräckligt
med tid för att omorganisera sig och överleva.Bara en
bred antifascistisk rörelse inriktad på att stå
emot nazis och rasister, med våld när det krävdes,
förhindrade att sådana grupper dominerade gatorna och
bostadsområden. Som ett resultat av det är öppna
attacker från fascisterna begränsade till ett fåtal
städer och bostadsområden och många nazigrupper
har tvingats ta sin tillflykt till underjordisk verksamhet och terrorism.
Nu är situationen förhoppningsvis mindre fysiskt och psykologiskt
hotande eftersom det är fler regioner som domineras av vänsteraktivister,
men det innebär inte att situationen är mindre farlig.
På de senaste två åren har den organiserade högern
omstrukturerat sig själv. Tidningar fungerar som en bro mellan
högerns splittrade strukturer, som ett kommunikationsforum
mellan olika grupper, och som rasistisk och fascistisk propaganda
till folket, t.ex. på fritidsgårdar. Även musik,
dataspel och serier tillhör den organiserade högerns propagandamedel.Idag
står vänstern inför problemet att en stor del av
befolkningen är öppen för rasistisk och fascistisk
ideologi och att framförallt ungdomar har ett rasistisk beteende
som är en del av en utbredd högerextrem subkultur där
trakasserier och våldsamma handlingar mot invandrare och flyktingar
har blivit normen. Även hemlösa och handikappade blir
allt oftare offer för sådana attacker.Statens rasism
har snarare ökat än minskat sedan de nya lagarna drevs
igenom. Speciellt ingripanden, vilket den tyska polisen faktiskt
verkar tycka om, har blivit ifrågasatt. Flyktingar och invandrare
blir torterade och misshandlade. Amnesty International har slagit
fast att de senaste åren har tortyren och trakasserierna som
invandrare utsätts för av tysk polis ökat: det handlar
inte längre om "isolerade incidenter". På det hela taget
så har de reaktionär-fascistiska tankarna och förståelsen
för historien blivit social norm. Ett exempel på det
här är Berlin-monumentet "Neue Wache" (Nya Väktaren)
som från början var tänkt som ett minnesmonument
för fascismens offer. På det här monumentet står
nu att det är ett påminnelse för "krigets offer
och våldets styre" med andra ord presenteras förövarna
som offer. Blomsterkransar för Wehrmacht (nazi-tysklands armé)
soldater ligger bredvid kransarna till de som dog i koncentrationslägren
– det här är hur man ser på tysk historia idag.Den
tyska statens auktoritära tendenser kan man också se
på de ökande attackerna, från polis och domstolar,
på journalister och media. På de senaste år har
många tidningars kontor blivit utsatta för razzior, i
många fall för att de har tryckt uttalanden från
väpnade motståndsgrupper – en sak som i de flesta
länder räknas som helt normal.
Massivt förhindrande av journalisters arbete, också genom
hot och fysisk makt, och t.o.m. fysiska skador (t.ex. så fick
en journalist i Hamburg svanskotan bruten) är inte ovanligt.
Kommittén för Journalism på Mediafacket (IG Medien)
räknade till över 20 sådana fall 1994 och fastställde
att det var en stigande trend. Till exempel så blev fotografen
Oliver Neü, med avsikt, allvarligt skadad av poliser för
två år sedan. 1996 så blev tidningen "radikal"
kriminaliserad och flera personer blev arresterade och väntar
på rättegång. 1997 blev "Interim" , en veckotidning
i Berlin, kriminaliserad och åtminstone 10 lägenheter
blev utsatta för husrannsakan.
Hur ser vår situation ut som radikal vänstergrupp
i Tyskland?
Gruppen FelS startades som resultat av diskussioner
och debatt om den "Autonoma" rörelsen och rörelsens politik
som skedde 1991 i den Berlinska veckotidningen "Interim". Debatterna
handlade om kritik av de "Autonoma", men för de flesta var
det självklart att sådan kritik inte innebar ett frustrerat
avhopp från vänsterradikal politik.Nu ska vi lägga
fram en del av vår kritik så att vår egen politik
blir lättare att förstå.- Bland de "Autonoma" fanns
det ett avvisande av formella organisationsstrukturer som ledde
till en informell hierarkisk struktur som gjorde demokratiska beslut
omöjliga. Beslut togs inte på öppna möten eller
allmänna sammankomster utan genom informella "miljö" strukturer.
Den informella naturen av sådana processer var inte bara odemokratisk
utan också omöjlig att kritisera eller
stoppa.- De Autonomas kommunikationsstrukturer var också mest
informell (genom pubar, fester och privata möten) och var som
sådana bara öppna för de "insatta" med rätt
vanor och tid över. De med stressiga och tidskrävande
jobb hade inte möjlighet att delta och t.ex. de med barn var
också utestängda. Det här ser vi som odemokratiskt.Det
mesta av de Autonomas politiska strukturer och diskussioner är
oförpliktigande. Som ett resultat av det är det inte möjligt
att utveckla en kontinuerlig, allmän bas för radikal vänsterpolitik.
Då det inte finns något forum för förpliktigande
diskussioner finns det inget sätt att införliva kritik.
Det här betyder att vänsterradikal politik inte kan utvecklas
och förbättras ytterligare och det är också
väldigt frustrerande för enskilda personer; samma misstag
görs om och om igen.- Teori har förändrats hos de
Autonoma, istället för att vara en beskrivning av sociala
relationer och utvecklandet av möjligheter för ingripande
i de relationerna, har det bara blivit en beskrivning av fiendens
maskineri. Den som har stängt av möjligheterna för
praktik, och med andra ord inte kan diskutera strategi mer, för
den är det enda som återstår de tekniska detaljerna.-
Den Autonoma rörelsen räknar bara med fienden i fiendens
offensiva handlingar. Att attackera fienden där han är
som starkast leder förmodligen inte till framgång. Även
om det leder till framgång, så ses de framgångarna
med ointresse och ses inte utifrån som en framgång.-
Den Autonoma rörelsen saknar en historiesyn. Kunskapen om historien
och erfarenheterna av vänsterns kamper och rörelser ses
inte som en grundläggande förutsättning för
en egen politik. På grund av det här så finns inget
"kollektiv minne" och varje gång börjar vi från
början. Vad som återstå är bara möjligheten
att undertrycka erfarenhet eller lära sig av det på en
personlig nivå.- Konceptet med "en-fråge-rörelser"
(i relation till en social konflikt som till exempel kärnkraft)
med målet att ha en kontinuerlig politik som inkluderar de
större sociala sammanhangen har bara misslyckats. Kampanjer
skall vara resultatet av strategiska diskussioner, inte ersätta
dem. En politisk rörelse måste formulera en analys som
tar med samhället som helhet och det måste göras
med en kontinuerlig dialog i ett allmänt forum (så långt
som repressiva åtgärder tillåter) som är tillgängligt
inte bara för gruppen själv utan också söker
dialog med andra grupper. Med den här analysen i åtanke
så måste förhållandena bestämma vilka
medel som är nödvändiga och var tyngdvikten ska läggas.-
De Autonoma är mer ett subkulturellt ghetto än en politisk
rörelse; deras fixering vid dem själva hindrar andra som
potentiellt skulle vara intresserade i vänsterradikal politik
att gå med i en rörelse som kräver en viss livsstil
av dem.- På grund av att många grupper inte går
att få kontakt med, ofta inte syns offentligt, och sällan
skriver ner resultatet av sina diskussioner och målet med
sin politik så går det knappt av få fram de Autonomas
politik för någon som inte är aktiv i rörelsen
(även om det måste sägas att framförallt många
anti-fagrupper har åstadkommit en förändring).Nödvändigheten
av att bygga ett nytt politiskt projekt utanför de Autonoma
grupperna blev tydligt för oss, ett projekt skapat efter vårt
egen politik men riktat till folk utanför "miljön". Vi
bildade FelS i slutet av 1991 och vi bestämde vår politik,
åtminstone delvis, utifrån vår kritik av de Autonoma.Från
starten strävade gruppen efter en enande teori och praktik
med "helhets"perspektiv, istället för att begränsa
vårt arbete till isolerade frågor. Till en början
jobbade vi med teori och att anordna seminarier.På den tiden
var de ämnen som intresserade oss olika organisatorisk-politiska
erfarenheter i Tyskland, men också i andra länder. Vi
reflekterade över meningen med kultur och (befrielse) pedagogik,
och vi reflekterade kritiskt över "real-socialism" – speciellt
i Östtyskland – och på det sättet utvecklade
vi våra första praktiska erfarenheter genom diskussioner
och genom att arbeta med andra grupper. Sedan dess har FelS funnits
i sex år. Vi har flera kommittéer som arbetar med olika
projekt och med olika ämnen (antifa/antirasism, internationell
solidaritet, socialt arbete); vi ger ut tidningen ARRANCA!; och
vi har organiserat ett lokalt stadsdelscenter i Berlin Friedrichshain,
ett av Berlins fattigaste områden; och vi är inblandade
i olika lokala, regionala och nationella koalitioner.I praktiken
har vi från början ansett att samhällsarenan är
av central vikt, och vi försökte organisera praktiska
ingripanden; det här misslyckades tyvärr. Under 1992 började
vi ge ut ARRANCA!, som
kommer var 3-4 månad med ett tema som vi tycker är viktigt
för det nya upprättandet av vänstern. Tidigare teman
har varit: organisation, lärande processer, media, militans,
vänsterns återkapitulation, äkta socialism, sexualitet
och kön, nyliberalism, omstrukturering och stadsplanering.
Med en upplaga på runt 3.500 är ARRANCA! den mest spridda
vänsterradikala tidningen i Tyskland och finns och att få
tag på i Schweiz, Österrike, Holland och Luxemburg.Under
1992 utvecklade FelS en antifascistisk politisk praktik och stödde
två initiativ för nationell organisering. Vi bjöds
in till ett, Initiativ för VänsterOrganisering, som gavs
av intresse för ARRANCA!: den här gruppen misslyckades
till slut p.g.a. att istället för att sträva en ny
organisation för vänstern så var meningen att "värma
upp" vänstern för koncept och strategier.Efter det så
koncentrerade vi vårt organisatoriska arbete på AA/BO
(AntiFascistisk Aktion / Landsomfattande Organisationen). Vi lämnade
AA/BO under 1995 för att andra gruppers arbete inte motsvarade
vårt mål att öppna upp gentemot frågor bortom
antifascism och för att pragmatiska normer var dominerade som
hade lite intresse i att diskutera innehåll utan istället
i första hand var intresserade av antalet aktioner. Vi tyckte
också att det var omöjligt att samarbeta med en del av
de andra grupperna för att de hade stalinistiska positioner.Under
1994 höll vi väldigt mycket på med en kampanj för
att få 9 antifascister fria och att häktningsordern skulle
läggas ner på 4 andra, som var anklagade för mord
i samband med en attack på ett fascistmöte där en
funktionär i ett naziparti dödades. En av våra egna
medlemmar var också misstänkt i samband med den här
händelsen. Efter ett och ett halvt år lades häktningsordern
på henne ner och vi är glada att ha henne hos oss igen.Vid
den här tidpunkten, alltså 1995, bestod FelS av en kommitté
som arbetade med ARRANCA! och en som arbetade med antifascism. Den
antifascistiska kommittén breddade sitt arbete till att också
inkludera antirasism och vid slutet av 1995 startade Kommittén
för Internationell Solidaritet, nämligen vi som skrivit
det här brevet. En av de första saker vi gjorde var att
stödja kampanjen för Benjamin Ramos Vega, en katalan som
är arresterad i Berlin anklagad för att stödja den
baskiska befrielsegruppen ETA.Förra året, 1996, startades
vår Kommitté för Sociala Frågor och den
arbetar med frågor som nedskärningar, frågor som
gäller arbete, arbetslöshet, välfärd, EU osv.
Kommittén deltog i Berlin koalitionen mot nedskärningar
och att folk kastas ut från det sociala systemet, och hjälpte
till att organisera demonstrationer och aktioner. Tyvärr fattades
den nödvändiga drivkraften för att ena individuella
intressen till en allmän rörelse, och koalitionen bröts.Förutom
det här har FelS deltagit i olika koordinerande försök
och koalitioner som handlat om andra frågor, vilket har inkluderat
internationella möten och utbyten (huvudsakligen i de baskiska
regionerna och i Italien). Vi deltog också aktivt i Zapata-konferensen.Förra
året bestämde vi oss för att lägga ner mer
energi på att förankra oss i en stadsdel i östBerlin.
Till slut öppnade vi ett stadsdelscenter i Berlin Friedrichshain
som en mötesplats för sociala, politiska och kulturella
aktiviteter. Olika diskussioner, möten, filmvisningar och fester
sker där och det finns information för de som vill vägra
värnplikt.Meningen med det här stadsdelscentret är
att ha en speciell plats för vårt politiska och sociala
arbete och att göra vänsterns politik och dagliga liv
synligt för folket. Med hjälp av det här centret
och den infrastruktur det ger oss, och med ARRANCA!, gör vi
en ansträngning för att realisera våra projekt.De
olika kommittéerna i FelS siktar på att skapa en praktik
i stadsdelen. De möts varje vecka och det är också
ett allmänt möte för alla medlemmar av alla kommittéer
. Vi tror mycket på den här organisationsstrukturen för
att om man ska skapa ett socialt alternativ är det nödvändigt
att de som arbetar med olika frågor kommer samman. På
de allmänna mötena så tas centrala och strategiska
diskussioner upp och relevanta beslut görs i de frågor
som de individuella kommittéerna tycker är viktiga.
Våra erfarenheter, om än i liten skala, i FelS har visat
sig vara värdefulla när det gäller att röra
sig mellan praktik i olika ämnen. Andra grupper har ofta lagts
ner när det gäller det här.
För nuvarande arbetar FelS med de följande
frågorna utöver vårt arbete i stadsdelen:
- kampanjer mot fascistiska tidningsutgivare (Anti-fa
Kommittén)
- EU, Euro och den sociala situationen i stadsdelen (Kommittén
för Sociala Frågor)
- Solidaritet med Benjamin Ramos Vega och den baskiska regionen
, internationella kontakter – med er?
(Kommittén för Internationell Solidaritet)
- Ett nummer om omstrukturering och stadsplanering; ett gemensamt
nummer med en italiensk tidning
(ARRANCA! Kommittén)För nuvarande är vi 30 stycken
i gruppen med lika fördelning kvinnor och män mellan 19-35
år, däribland studenter, arbetslösa och arbetande.
Varför skriver vi allt det här och vad
vill vi er?
För det första är vi intresserade av
ett utbyte med er om er praktik som vänsteraktivister i er
egna länder, er syn på sociala relationer och värderingar
om perspektiv för vänsterpolitik.Under de senaste månaderna
har vi visat film i vårt center gjord av vänster- och
alternativa filmare som handlat om olika ämnen speciellt från
andra länder. Vi har haft besökare från Mexico och
har diskuterat med andra som gör solidaritetsarbete med andra
länder.Allt det här har varit ganska osystematiskt och
utan tidigare kunskap om den politiska situationen i de andra länderna,
och utan något djupare utbyte med vänsterrörelser
i andra länder. Det enda kontinuerliga utbytet vi har för
nuvarande är med vänsteraktivister och media i Italien,
och med vänsteraktivister i Baskien.Vi skulle vilja utveckla
våra kontakter. Det betyder i praktiken att vi skulle vilja
arbeta oss igenom information som vi får från utlandet
i diskussioner, diabildsvisningar, filmer, utställningar och
artiklar, och vi skulle vilja besöka och bli besökta.Om
ni är intresserade; kontakta oss och skicka era idéer
eller era svar till någon av de frågor vi ställer.
Vi skulle också uppskatta allt infomaterial och tips för
vidare kontakter till andra vänstergrupper.
FelS
c/o Schwarze Risse
Gneisenaustr. 2a
10961 Berlin
Tyskland
e-post: fels@mail.nadir.org
|
|
|
